Förvirrad

Jag vet inte vad du vill,
jag vet inte vad allt detta skulle vara bra för.
Att förstöra så mycket,
att såra mig så enormt men för att sedan säga att dina känslor är äkta?

Du vill att jag ska läsa mellan raderna,
och det har jag gjort och det är inte alls detsamma som de du säger.
Varför kan du inte bara säga vad du vill, vad du känner?
Trots allt detta som hänt så är du mitt allt och jag älskar dig enormt,
men jag är så rädd för att bli sårad igen,
jag har ju långt ifrån läkt än.
Min krossade hjärta är så trasigt och jag vet inte om jag någonsin kommer
kunna känna någon tillit till någon annan än de som verkligen funnits för mig på slutet, mina verkliga vänner som verkligen har finnuts för mig,
stöttat mig och hjälpt mig på fötter igen!

Sitter här och funderar över mitt liv, min framtid, mina känslor
vad som är rätt och fel, och självklart tänker jag på dig.
Vet inte vad jag vill och vad som är bäst!
Men det är nog lika bra att släppa det och bara vara just nu.
Blir ju inte klokare på alla dessa tankar heller!

Vaken??

En kaotisk natt...
drömmer så enormt jobbiga drömmar.
Drömmar som bara inte vill försvinna,
för det mesta om er även om jag gör allt för att undvika det.
Det efterlämnar en konstig känsla i kroppen som vägrar försvinna under hela dagen.

Jag fattar inte att detta har satt sig så djupt i mig,
att det sitter så smärtsamt långt in att hur mycket jag än försöker att undvika att tänka på det på dagarna så hinner det alltid ikapp mig på nätterna,
i drömmarnas värld som jag inte kan styra över...

Se förstår jag ännu mindre hur det hela tiden försöker vändas till att allt som hänt och händer är mitt fel.
Hur kan det vara?
De säger att de tröttnat på denna soppa... vad fan har då inte jag gjort?
Mitt liv har vänts upp och ner och ändå får jag inte känna, tänka eller agera?
All min tilit som jag en gång haft är helt borta, allt han säger till mig är numera en lögn i mina öron vilka ord som än används.
Ska detta vara mitt fel??
Nej tack du jag tror inte det...

Ångest

Avd 60

Att två personer kan driva en hit.

Att de kan ljuga, smyga och lura mig så till den grad.

Känner mig så dålig, mmindervärdig

men jag kommer ur detta

och då är jag starkare än ni





Ni har dödat min själ

nu är jag bara ett tomt skal

Tom, utan livslust, utan glöd

kroppen, det tomma skalet, väntar

väntar på döden, väntar på att få äterförenas

återförenas med sin själ.





Ångesten äter upp mig innifrån,

den sliter sönder mig från insidan.

Nu är den trasig och svart,

allt är bara svart.

Smärtan är olidlig, det gör så ont.

Ångesten skrattar mig hånfullt i ansiktet,

precis som ni





För varje lögn har mitt hjärta ärrats.

Alla lögner har krossat mig,

allt detta smygande har krossat min värdighet

Jag är ingen, jag är död





Jagad

Jag springer, men det är fortare än mig

stannar och blundar,

försöker koncentrera mig på....

nånting annat

Det finns överallt, vart jag än är

vad jag än gör så finns det där,

det väntar på mig.

Kastar sig över mig, sliter mig i stycken.

Det är ångesten, och den finns överallt.



Mus

Som en mus springer jag omkring

i en allt för stor värld.

Utan värdighet!

Andra spottar efter mig,

rynkar på näsan

skriker och stampar åt mig.

Som en mus, utan värdighet!





Döden kom till mig i natt

han kom för att återförena mig med min själ

jag gick mot honom, jag log.

Jag sträckte ut armarna mot honom

han log.

Döden skulle rädda mig

Plötsligt slogs dörren mellan oss igen

döden försvann, han var borta.

Nu får jag gå här, som en levande död





Jag får mitt liv till låns

att ensam styra över.

Jag fick det med en egen vilja,

ändå finns det dom som säger

att jag inte får lämna tillbaka det.

Jag får inte lämna tillbaka det jag fått till låns.

Vad ger dom rätten att bestämma?

Jag vill inte låna detta liv mer!





Minns gårdagen

Dröm om morgondagen

Lev i nuet!!





Jag är stark

jag är starkare än du.

Jag är svag nu

kanske svagare än du

en när jag är klar

så går jag med huvudet högt

det gör aldrig du





Ni har varandra

jag har många andra

ni var två

jag var ensam, trodde jag.

Jag lider nu,

ni kommer lida sen

Allt slår tillbaka förr eller senare





Det känns konstigt

att ni kanske ligger i varandras armar

just i denna stund

Att du ska dela det,

det mest personliga

det mest intima

med någon annan än mig.

Försöker låta bli att tänka,

men det är svårt

när smärtan gör sig påmind





Att uumgås med sig själv,

kan det vara kul?

Vad skulle vi då hitta på,

jag och jag?

Vad skulle vi prata om?

Eller man kanske inte pratar

när man umgås med sig själv?

Det kanske räcker med att man tänker.

Men hur vet man då,

vems tankar som är vems?

Det blir nog bara ett enda virrvarr.

Nej jag vet inte om det är så kul att umgås med sig själv,

men det är nog bättre än att umgås med ensamheten





Tillbaka till dessa fyra väggar.

Tar mig en dusch

med den lånade duschslangen,

torkar mig med den lånade handduken.

Glad att jag slipper tvätta.

Kollar in mina alltför långa hårstrån i armhålan

får man ta hit en rakhyvel tro?

Väntar på kvällsfikat,

en kopp te innan de öppnar rökrummet.

Röker några cigg,

efter en stund luktar man

så att man knappt står ut med sig själv.

Sköterskan med pillerbrickan är på intåg

sömnpiller och ångestdämpande delas ut hej vilt

Snart dags att släcka.

Är det god natt nu?





Du & Hon

Barn & flytt

Hundar & tid

jobb & ekonomi

tankarna snurrar...

försöker styra dom åt rätt håll.

Allting ordnar sig,

tiden läker alla sår.

Gör den?

Pengar löser sig, det är inte alls.

Så säger bara de rika!

Du vänjer dig snart vid ensamheten,

vill man det?

Jag verkar inte samarbeta med mina tankar!





Varför ska man romantisera livet?

Mamma, pappa, villa, barn, volvo och hund

är det de enda rätta?

Är det så roligt med barn?

Älskar man alltid den man lever med?

Drömmer man inte ibland om att

sälja alla saker när gubben är på jobbet

och ta en enkel resa till Hawaii??

Måste allt alltid vara så rosenrött?

Livet är ingen dans på rosor,

så varför måste alla låtsas att det är det?

Varför vill ingen beröra denna bittra sanning?

Vad gör mig till en sämre människa

som vågar det??

Nej en enkel biljett till Hawaii tack!!

förändringar

Ja det är en hel del som förändrats sen jag skrev sist.
Vet inte om jag egentligen tycker om något av det men får helt enkelt acceptera läget. Jag har flyttat, bor nu i en egen trea med mina två små liv. Lägenheten är jätte fin och jag trivs verkligen i den. Läget kan diskuteras men det duger väl, man vänjer sig väl. Det jobbigaste att vänja sig vid är ensamheten... saknaden!

Att komma hem till ett tomt hem varje dag,
att ensam ligga i soffan och kolla på värdelösa program,
att lägga sig i en säng där den ena sidan ständigt är bäddad,
tystnaden, inga snarkningar, inga andetag eller snusningar.
Ingen att kramas med när behovet av närhet faller på,

Det sägs att man vänjer sig vid att vara ensam,
men vill man verkligen det?
Vänja sig att vara ensam!!!

Ja livet tar då konstiga svägningar,
en fördel är väl nu att jag i alla fall står på benen,
jag ligger inte längre i en hög på golvet!!
Det har jag alla underbara vänner att tacka för.
Tack för att ni finns!!

Till en annan person så är mitt hat obegränsat,
jag kommer aldrig acceptera och aldrig förlåta.
Man gör inte så som du gör...
aldrig ens mot sin värsta fiende,
du krossade en hel familj och förändrade ett helt liv
för vad??
För sitt egna själviska behovs skull!!
Nej fy fan för människor som du...

I fem års tid har vi kämpat i motgångar och medgångar, kämpat är dock överdrivet men försökt och envisats har vi gjort.
Det har även mest varit motgångar på slutet och vi har slitit mycket på varandra både psykist och verbalt.
Vi har sagt mycket dumt till varandra och kärleken vi en gång kände för varandra har glömts bort...
Att det skulle ta slut en dag har jag varit förberedd på, inga kan leva som oss i längden, men ändå så kom det lite som en chock för mig.

DU som varit min älskade så länge!
DIG som jag hade framtidsdrömmar med!
och DITT barn som jag fött och ett till fanns i min dröm!
Alla dessa drömmar är nu förbi... borta tillsammans med min älskade sen så länge tillbaka.
Vi envisades så länge, det måste väl betyda någonting?
Jag har aldrig aldrig varit tillsammans med någon så länge!

Plötsligt ska du flytta
Jag ska vänja mig vid tanken att vara ensam
Jag ska vänja mig vid tanken att du kanske en dag träffar en annan,
att någon annan kanske ska hjälpa till att uppfostra mitt barn,
att någon annan ska TA på dig, älska med dig!!!

Detta gör ont,
detta framkallar ångestattacker som jag knappt vet om jag ska överleva.
Det värsta av allt är att du inte verkar lida, du verkar inte bry dig.
Du LÄMNAR mig efter fem år och visar inte ens för mig om du tycker det är jobbigt.
I mina ögon är du lättad och glad över detta med tanke på hur du är och vad du gör.

Detta framkallar ännu mer smärta i mig och samtidigt så ska jag brottas med min egen känsla av uselhet.
Jag är så jävla kass som mår så innehelvete dåligt över detta,
jag är så jävla usel som inte kan göra som du och bara stänga av, inte känna och inte tänka.
Jag är trots allt ensam i min sorg för jag vill dela sorgen med dig,
jag vill att vi tillsammans går igenom detta, pratar och stöttar för det är fan i mig
fem år, ett barn, ett hem och två hundar som vi lämnar bakom oss.
Att du väljer att prata med min vän, som delvis är orsaken till detta, istället för mig sårar enormt.
Jag pratar med mina vänner för att du inte vill prata med mig, inte lyssna på mig ingenting... du kramar mig när jag gråter
men jag hör hur du suckar över hur jobbigt det är att behöva trösta.

Du kanske tycker att det är jätte jobbigt att behöva läsa detta också,
men om du en gång älskat mig så kaan du väl i alla fall avsluta detta på ett bra sätt
vi har inte visat speciellt mycket kärlek till varandra de senaste åren,
jag känner ändå att jag visar dig någonting nu.
Du visar mig inte mycket annat än glädje och lättnad!!!

Jag älskar dig så att det gör ont i min själ,
och du ber mig koppla bort och sluta känna.
Jag är så rädd för att jag förlorat dig,
och du ber mig sluta tänka.
Detta är som att jag ska be dig sluta andas
du är mitt liv och du ber mig att bara vinka hejdå!

på riktigt!

Nu är det på riktigt, nu har han packat sin väska.
Det gjorde så ont i mig att se honom gå
Efter fem år så packar han bara sin väska... och går!!
Det sägs att tiden läker alla sår,
hoppas det även läker ett brustet hjärta

Men jag ska fixa detta...
jag ÄR stark och kommer ta mig igenom detta!
Jag har underbara vänner
Tack för att ni finns <3

over....

When I'm looking in your eyes
Everything seems to fade away
After all these years we had do I know you now
Have I trusted blindly in your love, too many times

You said: "hey, my love, I'm sorry but we can't go on 'cause
I'm in love with someone else"
Tell me, what do you want me to say
When you treat me this way

Oh I love you, maybe
And I hope it goes away
Oh, how I want you daily
I know it's gonna stay

You are so self satisfied
Always ready for a ride
Double crossing, lousy cheat, love you anyway
You have warm and tender devils soul, you are so low

I can hear you say: "I'm sorry, should we still go on,
I'm not in love with that someone else"
Tell me, what do you want me to say
When you treat me this way

Oh I love you, maybe'
And I hope it goes away
Oh, how I want you daily
Tell me now that...

I have found the whore in you
Why can't I tell you no
Time will show, the last word is for me
If you fail to see the problem we have, one room full of walls
Jar of love isn't dry until the last drop falls

The moment I will step aside, you're ready for another ride
Walking in the cool night air without underwear
You have red light burning in your soul, I've seen the glow

In every dream I have I say: "I'm not in love with you"
But every day I say I do
You have messed with my head so many times
Forced me to love you

Now that...
I have found the whore in you
Why can't I tell you no
Time will show, the last word is for me
If you fail to see the problem we have, one room full of walls
I will try until the last drop falls

Ångest Delux...

Nu var det länge sen jag uppdaterade här,
och enda anledningen till att jag gör det nu är för att jag behöver skriva av mig!
Jag mår just nu åt helvet och vet inte vart jag ska göra av mig själv och min ångest... mitt i allt detta så ska man ta hand om en trotsig sex åring som får utbrott på utbrott och som inte går att göra någonting åt.

Resten vet jag inte om jag kan göra så mycket åt,
jag är den jag är och vill inte ändra hela min person för någonannans skull...
Om jag skulle göra det, skulle jag vara nöjd med mig själv? Betyder det ens att det skulle bli bättre? Ska man ändra sig efter hur någon annan vill ha mig?

Jag kan inte anse det... om jag inte duger som den jag är så kanske jag inte är rätt.
Då kanske man borde söka sig efter någon annan som passar en bättre.

Att känna sig osäker är ett helvete, denna osäkerhet har jag inte kännt på så många år, denna osäkerhet har jag aldrig känt med min kära...
Hur det än går, så hoppas jag att det blir till det bästa... för oss båda, för oss fyra!

Gävle imorgon

Denna dag har varit seg och mest bestått av andninga, KOL och astma.
Barnen kom hem från dagis ganska tidigt, Stefan åkte och jobba så nu ska jag till mamma så jag kan få lite avlastning medans jag pluggar. Åhh önskar bara att jag hade mer motivation... och lite sällskap gör det hela roligare!

Imorgon ska jag och kusin vitamin åka till Gävle, till Tessan och hennes underbart söta valpar. Dock kommer jag sakna en som tyvärr fick somna in idag! Han fick, trots att jag bara sett honom på kort, en egen liten plats i mitt hjärta. Lilla mohikanen "Skalle-Per" Ägnar honom en tanke och tänder ett ljus för honom!
Men det ska hur som helst blir superroligt att åka till TEssan imorgon. Min uppkäftiga lilla Filip självklart följa med, det ska bli mycket intressant att se hur han uppför sig bland alla hundar!! Jag tänker prompt ställa mig i ett hörn och blunda och röka. Jag tycker sånt där är LITE läskigt! Jag lite fullt på Therese =)
Underbart att jag har en så söt kusin som vill följa med mig och se till att jag kommer dit <3

Nej nu är det bäst att jag pallrar på familjen kläder så vi kommer iväg!
Hej hopp!!

Lugn!

Det var ingenting, nu är jag lugn igen ;)
Även om jag vill någongång så vill jag inte nu...
Det blir utbildning och jobb nu först och främst!!

Kram