Följande tänkvärda NATTORD hörde jag i ett TV program som hette Nattkafé från Göteborg: I augusti 1992. Av : Maria Scherer __________________________________________________________________ Jag vill berätta om Eva. Eva var mycket ambitiös, begåvad och målmedveten. Ganska snart hade hon nått sitt första mål. Hon blev chef för en avdelning inom ett stort företag. Sen vet man inte riktigt vad som hände.
Märkliga rykten började gå om henne. Hur hon hade fått jobbet. Att hon myglat sig till det. . Att hon hade haft ihop det med chefen bakom allas rygg. Att hon var iskall och trampade på sina kollegor. Alltihop var grova lögner och osanning. Ingen vet riktigt vad som hände.
Kanske var hon lite för ung, lite för snygg och kanske hade hennes karriär gått lite för snabbt för att helt passa avundsjukan. Eva ryckte först bara på axlarna. Hon visste ju att allt var osant. Sen blev hon förbannad, sen blev hon förtvivlad och till slut började hon känna en smygande maktlöshet.
Hon skrev en insändare i företagstidningen, hon bad sin chef om hjälp, hon bad sina kollegor om hjälp. Alla beklagade rykteskarusellen och tyckte att det var hemskt - men ingen ville bli inblandad. Ingen ville stå upp offentligt och försvara henne. Ingen rök utan eld. Men vem såg till att det började ryka överhuvudtaget.
När det gått ett halvår och ryktena fortsatte gick Eva till en läkare som sjukskrev henne. Genast kom nya rykten i omlopp. Eva var nervsjuk, drogad och satt på ett hem. Eva försökte att gå tillbaka till sin arbetsplats upprepade gånger bara för att upptäcka att hon var helt isolerad, ensam och fråntagen alla viktiga arbetsuppgifter.
Fortfarande vet ingen riktigt vad som hände - hur allting började och naturligtvis vet ju ingen vem som startade ryktena. Vi kommer aldrig att få veta det heller för Eva finns inte längre bland oss. Trots att hon kämpade in i det sista för att inte knäckas begick hon självmord en solig aprilmorgon.
Men inte begår man självmord för att man är utsatt för falsk ryktesspridning. Eller gör man det ? Nej inte alla - men fler än vi tror. Och redan en - är en för mycket. Medan Eva´s omgivning hjälpte till att sprida de försåtliga och kränkande ryktena gick hon själv sönder bit för bit.
Ändå var Eva både stark, framgångsrik och tuff. Ändå trodde hon blint att sanningen skulle segra. Efteråt tyckte alla att det här med Eva var så hemskt. Efteråt sa alla att de egentligen aldrig trott på ryktena. Alla de som betett sig som lågsinnade och sensationslystna hyenor tyckte äntligen synd om Eva. Nu när man lyckats knäcka henne för alltid
. Varje dag föds ett nytt stinkande och osant rykte om någon. Alltid står överraskande många beredda att föra det vidare. Nästan ingen frågar sig om det de hör är sant - eller ens möjligt. Alla låter munnen och telefonen gå varm och dövar sitt samvete med att : - Det säger alla. Jag har HÖRT att det är så. Kan du tänka dig.........
Och så tar vi oss en kaka till, höjer kaffekoppen och startar en ny avrättning. För vi tänker inte på att vi använder våra medmänniskors heder som förgiftade kakor till kaffet när vi lyssnar på - eller sprider rykten. Just nu lider och kämpar tusentals människor en ojämn kamp mot osanna rykte och förtal. Nästan alla är chanslösa.
Även de mycket starka och de mycket tuffa. Alla får något men, något lidande - även om inte alla slutar så tragiskt som Eva. Även om några till slut får uppleva att sanningen segrar. Tänk på Eva nästa gång du känner att det skulle vara gott att slicka i dig ett slipprigt och elakt rykte om någon. Det är så lätt att sätta en klack i en fjärilsvinge.
Men nästa gång så är det kanske du själv som är den sköra fjärilsvingen - sönderklackad utav ett rykte - helt utan sanning och grund................ Författare Maria Scherer
