jag

jag har bäddat in mitt hjärta i en slöja av sorg
gömt mig själv i rädsla av att såras igen
det sägs att jag är usel
att jag lever i det förgågna
att jag inte kan se framåt

sömnen lyser med sin frånvaro
ligger och lyssnar på fåglarna tills det blir helt tyst
alla sover utom jag
mörkret faller på
lyssnar på tystnaden
ser ljuset komma tillbaka
jag är fortfarande vaken
sömnen lyser med sin frånvaro
världen vaknar
jag faller i ett töcken av drömmar
som i en dimma ligger jag i min säng
sover inte
är heller inte riktigt vaken

Jag bygger upp en mur mellan mig och verkligheten
jag finns inte jag bara existerar
ser mina barn
lever för dom
sser dig
hjärtat värker
kroppen värker
i saknad efter dig

hur är det ens möjligt?

Älskad

Jag vill vara älskad för den jag är.
Jag vill känna mig speciell
betydelsefull!
Jag vill känna att det finns någon enbart för mig,
som älskar bara mig och som finns för att må bra med mig.
Någon som stöttar,
pratar,
är!!

Jag vill känna mig åtråd,
älskvärd,
värdig!

Älska mig
kyss mig
känn mig
känn med mig

Finns här bara för mig!!

Jag älskar,
jag känner,
jag finns för dig,
vill bara vara din,
jag stöttar,
lyssnar,
pratar!
Jag vill vara allt för dig som jag vill att du ska vara för mig!

Livet, tankar och känslor

Förnuft och känslor,
de sammarbetar inte alltid tyvärr.
Har de någonsin gjort det?
Kan man stänga av sina känlsor och bara vara förnuftig?
Sorg och kärlek,
vad är starkast?
Tyvärr är det nog sorgen...

Du säger att det tillhör det förflutna,
men för mig så tillhör det nuet...
jag lever fortfarande i sorgen,
med ett brustet hjärta.
Sårad och söndertrampad även om jag idag står på mina egna ben.
För mig är det du kallar det förflutna nuet...
Din kärlek är mitt hat.
Det du offrade var mig,
det du valde var mitt hat.
Det var ingen stor grej för dig,
men det var en gigantisk sak för mig.
Det var hela mitt liv och hela min trygghet som försvann!

Om det är meningen,
så blir det kanske så.
Men jag kan inte rå för att jag faktiskt har känslor och känner,
jag har funderingar och jag grubblar.
Det är sån jag är!

fix, trix och huvudvärk

Usch allt detta gör mig så trött.
Igår var det "löningsdag"...
fick en summa på hela 3666 kr =/
allt som allt så fick jag 8000 kr denna månad och räkningar på 9000 kr
och jag vet egentligen knappt vad allt är för någonting!
En massa gamla krediter som vi tagit tillsammans sitter jag nu med själv!
En hyra på 5899 kr och sen ska gudarna veta att det är dyrt att flytta =(
Underhållet för Bell får jag visst först nästa månad på 459 kr =O
Jag tror nog att hon kostar mer än så för min del...
jaja orkar inte bråka mer nu!!
Får helt enkelt kämpa mer med potträning och att sova utan välling,¨
har varit lite lat på den fronten men nu kanske jag måste för ekonomins del.
Välling och blöjor är dyrt och för att inte tala om dessa våtservetter som mest leks bort när fel händer får tag på dom!
Ja sen bör jag kanske sluta röka med tiden, men kanske inte just nu!

Annars så försöker jag ordna nu så att jag slipper praktiken i skolan.
Eftersom jag fick lov att ändra inriktning för denna soppa så läser jag nu
geriatrik, och äldreomsorgen har jag ju jobbat inom ett antal år så det känns som att jag kan det! Har ringt och fixat intyg nu från min gamla arbetsgivare så jag hoppas att det hjälper mig att slippa. Då blir jag nog klar med skolan snabbare så jag kan försöka ut och jobba mer!! *hoppas*

De som satt mig i denna situation hade inte mycket koll på vad de gjorde heller.
Att de vänt upp och ner på ett helt liv och en hel familj...
Byte av bostad, kaos i ekonomin,ändring av skola och dagis, ändring i inriktning och ett psykiskt ras från min sida!
Ja denna person ska bara veta vad sjutton hon ställde till med när hon sitter där, ensam kvar i sin lägenhet med samma ekonomi på samma utbildning med samma inriktning och med barnen gående på samma skola och dagis som de gått på hela tiden. Hon sitter där, orörd, opåverkad!!
Hon ska bara veta....
Sen kan man undra varför jag hatar som jag gör!!

Måndag!

Så var det måndag igen.
Idag har jag varit i skolan, träffat mina fina flickor <3
Lovely och helt klart värt att åka in till skolan för!
Åkte dock hem tidigt för att jag trodde att jag hade tvättstugan
men icke... nej det var först om en vecka!
En hel vecka och mina kläder börjar ta slut =(

Annars är väl allt egentligen lika förvirrande som vanligt...
killar är så konstiga och man kan ju omöjligt förstå sig på dom!
Eller kan man??
Har också vissa problem med tilliten...
tror ju knappt på ett ord som sägs =/
Det kommer att krävas mycket för att kunna arbeta upp den tilliten igen,
och det kan ju aldrig bli lätt när personen inte kan prata!

Tänk att vissa människor har så svårt för det...
att prata!!
Varför ska jag sitta och gissa genom att titta på en beteende??

Jaja nu lär jag väl sluta älta någon gång,
det blir som det blir med allt här i livet!
Lägger mig ner och litar på ödet en stund!!

Förvirrad

Jag vet inte vad du vill,
jag vet inte vad allt detta skulle vara bra för.
Att förstöra så mycket,
att såra mig så enormt men för att sedan säga att dina känslor är äkta?

Du vill att jag ska läsa mellan raderna,
och det har jag gjort och det är inte alls detsamma som de du säger.
Varför kan du inte bara säga vad du vill, vad du känner?
Trots allt detta som hänt så är du mitt allt och jag älskar dig enormt,
men jag är så rädd för att bli sårad igen,
jag har ju långt ifrån läkt än.
Min krossade hjärta är så trasigt och jag vet inte om jag någonsin kommer
kunna känna någon tillit till någon annan än de som verkligen funnits för mig på slutet, mina verkliga vänner som verkligen har finnuts för mig,
stöttat mig och hjälpt mig på fötter igen!

Sitter här och funderar över mitt liv, min framtid, mina känslor
vad som är rätt och fel, och självklart tänker jag på dig.
Vet inte vad jag vill och vad som är bäst!
Men det är nog lika bra att släppa det och bara vara just nu.
Blir ju inte klokare på alla dessa tankar heller!

Vaken??

En kaotisk natt...
drömmer så enormt jobbiga drömmar.
Drömmar som bara inte vill försvinna,
för det mesta om er även om jag gör allt för att undvika det.
Det efterlämnar en konstig känsla i kroppen som vägrar försvinna under hela dagen.

Jag fattar inte att detta har satt sig så djupt i mig,
att det sitter så smärtsamt långt in att hur mycket jag än försöker att undvika att tänka på det på dagarna så hinner det alltid ikapp mig på nätterna,
i drömmarnas värld som jag inte kan styra över...

Se förstår jag ännu mindre hur det hela tiden försöker vändas till att allt som hänt och händer är mitt fel.
Hur kan det vara?
De säger att de tröttnat på denna soppa... vad fan har då inte jag gjort?
Mitt liv har vänts upp och ner och ändå får jag inte känna, tänka eller agera?
All min tilit som jag en gång haft är helt borta, allt han säger till mig är numera en lögn i mina öron vilka ord som än används.
Ska detta vara mitt fel??
Nej tack du jag tror inte det...

Ångest

Avd 60

Att två personer kan driva en hit.

Att de kan ljuga, smyga och lura mig så till den grad.

Känner mig så dålig, mmindervärdig

men jag kommer ur detta

och då är jag starkare än ni





Ni har dödat min själ

nu är jag bara ett tomt skal

Tom, utan livslust, utan glöd

kroppen, det tomma skalet, väntar

väntar på döden, väntar på att få äterförenas

återförenas med sin själ.





Ångesten äter upp mig innifrån,

den sliter sönder mig från insidan.

Nu är den trasig och svart,

allt är bara svart.

Smärtan är olidlig, det gör så ont.

Ångesten skrattar mig hånfullt i ansiktet,

precis som ni





För varje lögn har mitt hjärta ärrats.

Alla lögner har krossat mig,

allt detta smygande har krossat min värdighet

Jag är ingen, jag är död





Jagad

Jag springer, men det är fortare än mig

stannar och blundar,

försöker koncentrera mig på....

nånting annat

Det finns överallt, vart jag än är

vad jag än gör så finns det där,

det väntar på mig.

Kastar sig över mig, sliter mig i stycken.

Det är ångesten, och den finns överallt.



Mus

Som en mus springer jag omkring

i en allt för stor värld.

Utan värdighet!

Andra spottar efter mig,

rynkar på näsan

skriker och stampar åt mig.

Som en mus, utan värdighet!





Döden kom till mig i natt

han kom för att återförena mig med min själ

jag gick mot honom, jag log.

Jag sträckte ut armarna mot honom

han log.

Döden skulle rädda mig

Plötsligt slogs dörren mellan oss igen

döden försvann, han var borta.

Nu får jag gå här, som en levande död





Jag får mitt liv till låns

att ensam styra över.

Jag fick det med en egen vilja,

ändå finns det dom som säger

att jag inte får lämna tillbaka det.

Jag får inte lämna tillbaka det jag fått till låns.

Vad ger dom rätten att bestämma?

Jag vill inte låna detta liv mer!





Minns gårdagen

Dröm om morgondagen

Lev i nuet!!





Jag är stark

jag är starkare än du.

Jag är svag nu

kanske svagare än du

en när jag är klar

så går jag med huvudet högt

det gör aldrig du





Ni har varandra

jag har många andra

ni var två

jag var ensam, trodde jag.

Jag lider nu,

ni kommer lida sen

Allt slår tillbaka förr eller senare





Det känns konstigt

att ni kanske ligger i varandras armar

just i denna stund

Att du ska dela det,

det mest personliga

det mest intima

med någon annan än mig.

Försöker låta bli att tänka,

men det är svårt

när smärtan gör sig påmind





Att uumgås med sig själv,

kan det vara kul?

Vad skulle vi då hitta på,

jag och jag?

Vad skulle vi prata om?

Eller man kanske inte pratar

när man umgås med sig själv?

Det kanske räcker med att man tänker.

Men hur vet man då,

vems tankar som är vems?

Det blir nog bara ett enda virrvarr.

Nej jag vet inte om det är så kul att umgås med sig själv,

men det är nog bättre än att umgås med ensamheten





Tillbaka till dessa fyra väggar.

Tar mig en dusch

med den lånade duschslangen,

torkar mig med den lånade handduken.

Glad att jag slipper tvätta.

Kollar in mina alltför långa hårstrån i armhålan

får man ta hit en rakhyvel tro?

Väntar på kvällsfikat,

en kopp te innan de öppnar rökrummet.

Röker några cigg,

efter en stund luktar man

så att man knappt står ut med sig själv.

Sköterskan med pillerbrickan är på intåg

sömnpiller och ångestdämpande delas ut hej vilt

Snart dags att släcka.

Är det god natt nu?





Du & Hon

Barn & flytt

Hundar & tid

jobb & ekonomi

tankarna snurrar...

försöker styra dom åt rätt håll.

Allting ordnar sig,

tiden läker alla sår.

Gör den?

Pengar löser sig, det är inte alls.

Så säger bara de rika!

Du vänjer dig snart vid ensamheten,

vill man det?

Jag verkar inte samarbeta med mina tankar!





Varför ska man romantisera livet?

Mamma, pappa, villa, barn, volvo och hund

är det de enda rätta?

Är det så roligt med barn?

Älskar man alltid den man lever med?

Drömmer man inte ibland om att

sälja alla saker när gubben är på jobbet

och ta en enkel resa till Hawaii??

Måste allt alltid vara så rosenrött?

Livet är ingen dans på rosor,

så varför måste alla låtsas att det är det?

Varför vill ingen beröra denna bittra sanning?

Vad gör mig till en sämre människa

som vågar det??

Nej en enkel biljett till Hawaii tack!!

förändringar

Ja det är en hel del som förändrats sen jag skrev sist.
Vet inte om jag egentligen tycker om något av det men får helt enkelt acceptera läget. Jag har flyttat, bor nu i en egen trea med mina två små liv. Lägenheten är jätte fin och jag trivs verkligen i den. Läget kan diskuteras men det duger väl, man vänjer sig väl. Det jobbigaste att vänja sig vid är ensamheten... saknaden!

Att komma hem till ett tomt hem varje dag,
att ensam ligga i soffan och kolla på värdelösa program,
att lägga sig i en säng där den ena sidan ständigt är bäddad,
tystnaden, inga snarkningar, inga andetag eller snusningar.
Ingen att kramas med när behovet av närhet faller på,

Det sägs att man vänjer sig vid att vara ensam,
men vill man verkligen det?
Vänja sig att vara ensam!!!

Ja livet tar då konstiga svägningar,
en fördel är väl nu att jag i alla fall står på benen,
jag ligger inte längre i en hög på golvet!!
Det har jag alla underbara vänner att tacka för.
Tack för att ni finns!!

Till en annan person så är mitt hat obegränsat,
jag kommer aldrig acceptera och aldrig förlåta.
Man gör inte så som du gör...
aldrig ens mot sin värsta fiende,
du krossade en hel familj och förändrade ett helt liv
för vad??
För sitt egna själviska behovs skull!!
Nej fy fan för människor som du...