ensam och less på vissa

Idag är det skitväder ute... regnar och regnar och Stefan jobbar eftermiddag så han är borta hela kvällen och eftermiddagen. Känner mig ensam.
Jag sitter här jämt med mina barn och mina hundar och min ganska trista karl.
Jag sitter på gården med underbart trevliga grannar...tur att man har någonting.

Fick höra i helgen att det var några i min omgivning som inte var så förtjust i Stefan...
jaaa han har kanske blivit jäkligt trist och vill aldrig ut och göra något,
han dricker inte alkohol längre utan ska sitta spiknykter någonstans och gå hem tidigt.
Vissa kan tycka att han kan vara sur på mig i tid och otid och förstöra stämningen,
han kanske gjorde ur för sig på näst senaste festen också men va fan.... gör inte alla det ibland??

Bara för att ni ska sitta och tycka att han gjorde bort sig sist eller för att någon tycker han är trist, och andra tycker han är tråkig som inte dricker... så påverkar detta självklart mig. Aldrig blir man bjuden på middag, fester eller annat. Sista april och midsommar får man sköta själv... vi med våra barn och hundar. Ingen vill ha oss där. Det känns faktiskt inte så jävla kul....

fy fan va bitter jag är idag för det här. Så trött på att höra skit om min kille från andra...så trött på att sitta här jämt och aldrig bli bjuden någonstans. Så trött på att vara ensam hemma tiden.

Jag älskar helt enkelt denna nyktra trista och otroligt sura karl. Ett liv med honom driver mig till vansinne men ett liv utan honom är för mig otänkbart. Så jag får väl vänja mig att sitta här helt enkelt!!