förändringar

Ja det är en hel del som förändrats sen jag skrev sist.
Vet inte om jag egentligen tycker om något av det men får helt enkelt acceptera läget. Jag har flyttat, bor nu i en egen trea med mina två små liv. Lägenheten är jätte fin och jag trivs verkligen i den. Läget kan diskuteras men det duger väl, man vänjer sig väl. Det jobbigaste att vänja sig vid är ensamheten... saknaden!

Att komma hem till ett tomt hem varje dag,
att ensam ligga i soffan och kolla på värdelösa program,
att lägga sig i en säng där den ena sidan ständigt är bäddad,
tystnaden, inga snarkningar, inga andetag eller snusningar.
Ingen att kramas med när behovet av närhet faller på,

Det sägs att man vänjer sig vid att vara ensam,
men vill man verkligen det?
Vänja sig att vara ensam!!!

Ja livet tar då konstiga svägningar,
en fördel är väl nu att jag i alla fall står på benen,
jag ligger inte längre i en hög på golvet!!
Det har jag alla underbara vänner att tacka för.
Tack för att ni finns!!

Till en annan person så är mitt hat obegränsat,
jag kommer aldrig acceptera och aldrig förlåta.
Man gör inte så som du gör...
aldrig ens mot sin värsta fiende,
du krossade en hel familj och förändrade ett helt liv
för vad??
För sitt egna själviska behovs skull!!
Nej fy fan för människor som du...