ensamhet

Ligger här ensam i min säng
ensamhetskänslan kryper inpå mig som ett iskallt täcke
tittar på den ständigt bäddade halvan
det ligger en nalle där
Bells lilla rosa

hör ljudet av skrattande människor utanför
önskar jag kunde dela deras gemenskap
önskar jag kunde skratta med dom
känna glädje

det känns som en evighet sen jag kände äkta glädje
det känns som en evighet sen jag var riktigt lycklig

tystnaden ligger som ett lock för öronen
ensamhetskänslan som mitt täcke
sorgen som min kudde
sveket som ett lakan som jag vilar min kropp mot

När ska jag vända blad?
När kan jag avsluta detta kapitel?
Ett kapitel av sorg som aldrig tar slut,
när ska jag vända blad?

Vill vara lycklig med mina vänner
min familj
är så glad att jag har dom
vill glädjas helt!
Jag vill vara lycklig!!