motivation

Önskar jag kunde finna den igen.
Innan allt skit hände i mitt liv så tyckte jag om plugget,
jag tyckte om att gå till skolan, träffa mina tjejer och så g fram emot att läsa psykiatrin. Eftersom det inte blev aktuellt med psykiatri och praktik på säter i det tillståndet som jag befann mig i då så kände jag att det var lika bra att byta.
Med detta byta försvann min motivation och jag finner inte skolan det minsta rolig längre. När jag är klar med detta så kommer jag att få återgå till att göra precis samma sak som jag gjort i flera år innan. Den enda skillnaden är att jag kommer få lättare att få fast förhoppningsvis och att jag kanske kan höja min lön med några kronor.

Okej jag gillar mina gamlingar, någon måste ju ta hand om dom också och jag hade gärna gjort det om jag fann yrket värdigt. Jag kommer att jobba som undersköterska inom äldreomsorgen men står inte alls för hur de jobbar längre.
idag finns det inte resurser till att ge dessa äldre, som byggt upp vårt samhälle till vad det är idag, ett värdigt slut. Tvinga upp dom tidigt på morgonen och tvinga dom i säng tidigt på kvällarna. ja eller tvinga dom i säng brukar man dock inte behöva. Låta dom sitta på sina stolar hela dagarna och glo, maten är det enda de har att se fram emot under dagen och så får de enbart duscha en gång i veckan då det inte finns tid till mer. vad är det för slut??
Nej jag och Filip får försöka hitta på nått annat att göra med tiden.
nu måste jag försöka ta mig an dessa studier för oavsett så måste jag ju bli klar med skiten nu när det är så lite kvar!!
Tack och hej!